Tjenare gamla goa vänner, bekanta, stalkers och inkikare! Välkomna!
Såhär är det, jag fyller 25 år i år. Trots att jag verkligen inte lider brist på någon slags åldersnoja överhuvudtaget så känns det ändå som att det är dags att följa sitt kall och göra det man alltid velat göra. Så det är väl dags då.
För en vecka sen tänkte jag att Indien verkade nice. För 6 dagar sedan och 23 timmar sedan insåg jag att Indien kändes ganska risky. I samma veva kom jag att tänka på Vietnam. Och Vietnam verkar ju ändå rätt ballt. Äsch, när jag ändå var igång så kom jag att tänka på Kambodja, Thailand, Malaysia, Indonesien (inkl. BALI!!!! och GILI-ÖARNA!!!!), Nya Zeeland och Nepal (aka vandra i Himlaya) lät rätt nice också. Så jag kör. Ensam och (frivilligt) övergiven och strandsatt all by myself tänkte jag chilla runt och utforska världen. Liksom som såna där coola backpackers, explorers och globbertrotters gör. Har alltid drömt om att vara en sådan. Nu är jag snart tydligen en sådan. Sjukt coolt!
Hursomhelst, lite kort om mig(eller antagligen sjukt lång text om mig eftersom jag har sån fet hybris + att jag tycker väldigt mycket om att skriva)
Jag är en ganska.... extraordinär människa. Du vet - en sån där som dansar på borden och ÄR SÅ JÄVLA JOBBBBIIIIIGGG eftersom hon syns och hörs exakt HEEELA TIDEN och vafan KAN HON INTE BARA TAGGA NER LIIIITE?!?!? SCHYRRARÅ?!?! Sån är jag. Men jag får ärligt talat säga att det finns två sidor av myntet (och jag vill gärna inte jämföra mig själv med ett mynt - så då fattar ni hur många olika sidor jag har).
Jag är otroligt kärleksfull mot mina vänner och min familj. Pussas, kramas, umgås och ha djupa relationer är det bästa jag vet. Jäkligt hemmakär men fladdrar mest runt lite överallt pga är rätt impulsiv. Är riktigt hyperaktiv men älskar lugn, yoga, meditation, skogspromenader, tystnad. Slukar gärna böcker, sträcktittar gärna på serier på netflix. Somnar gärna efter midnatt och äter helst chokladbollar direkt ur bunken.
Hur som helst, på tal om impulsivietet så är det lite mitt signum. Antingen så lunkar jag på i gamla fotspår och är jäkligt uttråkad. Tycker att jag inte gör ett skit med mitt liv (om vi räknar bort 2 konserter, 4 fikor, 5 träningspass, 3 tinderdejter, 60 timmars jobb per vecka och en weekend-resa i veckan) och blir jäkligt snabbt uttråkad. Men det händer liksom ingenting. Sen kommer en förfrågan, en möjlighet, någonting som leder till förändring. Och den tar jag.
Det var min impulsivitet som flyttade mig från Göteborg aka min hemstad aka 433 in da hood, till Oslo aka staden jag älskar mest i hela världen och där jag har mitt hem och där mina barn ska växa upp och oj vad jag älskar dig Oslo. Eftersom jag drog inom loppet av en vecka från att jag tänkte att Oslo kunde varit nice. Detta då jag 1. aldrig hade varit i Oslo förr 2. inte hade något jobb 3. inte kände en kotte som befann sig där. Nästan 1,5 år senare bor jag fortfarande kvar.
Det var min impulsivitet som gjorde att jag spenderade mitt sparkapital på en sjukt kul supa-slåss-och-ha-det-kul-resa till Magaluff i tre veckor eftersom jag bokade och betalade 4 timmar efter att jag tänkte att Magaluf kunde varit nice.
Det var min impulsivitet som flyttade mig till en skidort i västra Norge, till 27 minusgrader(och jag som hatar(eller ja, hatade) kyla) och jag som aldrig någonsin stått på skidor förr(om man inte räknar med två timmar i en backe nån mil utanför Göteborg). Eftersom jag sa upp mig från jobb, hyrde ut min lägenhet och drog några dagar efter att jag tänkte att det kunde varit nice. I tre månader var fjällen mitt hem.
Ja, fler exempel finns, men det känns som att det börjar bli rätt uttråkande. Ni fattar poängen.
Iaf, om en månad (exakt en månad from idag faktiskt) tar jag mitt pick och pack och drar till Vietnam, första destinationen blir Hanoi. När jag kommer tillbaka? Asså... jag vet inte riktigt. Nån gång under år 2016 tänker jag. Universum får ta det beslutet.
Och jag tänkte att denna hemsidan (blogg är för 2008) skulle bli en möjlighet för mig att skriva av mig, lägga upp bilder och pysa ut mina tankar. Och en möjlighet för er att hänga med på ett hörn. Kul va?!
Om ni har läst ända hit utan att bli uttråkade så förtjänar ni en blöt puss på kinden och en stor applåd!
Med det sagt:
KBK - kör bara kör - som vi sa på fjällen!