Linn på äventyr

Hej! Now its fkn real! Medan jag skriver detta ligger jag i en kingsize-säng med tunna lakan och full air condition i Old quarters, Hanoi, Vietnam, Asien.

 

Jag checkade in, lugnt stilla, trött och svettig. Gick ut på stan - möts av tutande bilar, mat som lagas på gatorna, 8filiga vägar med mopeder (och folk - gammal som ung - går stencoolt över gatorna. Trots bristen på övergångsställe), myller av människor, klibbig värme, doften av avgaser, asfalt och mat. Jag förstod ingenting. Gick en kort sväng, sen tillbaka på rummet igen. Stirrade upp i taket och var i chocktillstånd. Var har jag hamnat? Hur skaffar man mat? Vad kostar saker och ting? Första instinkten var att detta är för mycket. Det är för mycket intryck på en och samma gång, för mycket nytt att ta in. Och utan någon form av stöttepelare vid sidan kändes det omöjligt att klara av denna hektiska stan. Det är vad jag kallar äkta kulturkrock i sin renaste form det!

 

Eftermiddagen blev däremot helt fantastisk. Efter 3 timmars välbehövlig sömn(när man flyger i 24 timmar och reser 7 timmar in i framtiden tar det tydligen på krafterna) kunde jag samla mig tillräckligt för att skaffa mig lite lunch(veggie nudelsoppa aka street food) som jag åt upp vid sjön Ho Hoan Kiem

 

Och Ho Hoan Kiem ja! Där snackar vi att Slottsskogen bleknar i jämförelse. Här lever folk. Det är inga telefoner som stör, notifiseringar som piper eller stressade affärsmän. Skolungdomar, yogisar som gör solhälsningen till mopedernas ständiga tutande, kärlekspar, turister, backpackers och ett utomhusgym med hantlar och hela faderullan. Nån snubbe tyckte jag skulle köra lite bänkpress. Jag tackade nej.