Jag har sovit på fina hotel, hostels med mögliga badrum, hemma hos vietnamesiska familjer i norr, i flygplan, bussar, tåg, båtar och på ett stengolv. Jag har njutit av nudelsoppor med rusningstrafiken som rusar bredvid mig i Hanoi. Fastnat i grottor med kajal i halong bay. Spenderat 36 timmar non stop på ett tåg. Vandrat bland berg i sapa under lika många timmar. Jag har ätit nudelsoppa med grönsaker tre gånger per dag. Jag har spelat kort med människor från 15 olika nationaliteter från 5 olika världsdelar. Jag har druckit Margarita gjord på enbart tequila. Jag har klippt av 30 cm av mitt hår. Jag har inte vetat var min nästa tandborstning ska ske. Jag har diskuterat livsfrågor med en kanadensare i 10 timmar på ett skumpigt tåg. Och lärt känna människor på djupet efter bara några timmar. Suttit i skumpig buss och lyssnat på vitaninesisk opera. Blivit fascinerad av tempot i old quarter. Jag har blivit full i Ho Chi Minh. Jag har pratat och gråtit tillsammans med offer från kriget. Glädjen att hitta en restaurang med air con. Tyckt att en lunch för 25:- är så dyrt att jag avstått. Jag har lärt mig hur man reser, hur man budgeterar, hur man möter folk från andra nationaliteter, khur man sover överallt och ingenstans. Jag har insett att jag reser främst för att upptäcka mer om mig själv. Jag är född till backpacker!