Tre dygn i Hanoi kastade in mig i backpackerlivet, kulturkrock och jag kände mig stor som en elefant, blek som ett lakan och rädd som ett vilket rådjur. Tre dygns kaos med åttafiliga vägar, folk som inte kan engelska, en obegriplig valuta, den största staden jag nånsin varit i. Tre dygn utan skymten av en människa från samma världsdel som mig. Tre dygn med så mycket avgaser att snoret blev grått, lungorna blev förgiftade och varenda por på hela min hy blev förorenad efter en promenad runt kvarteret. Tillslut vande jag mig vid deras märkliga valuta, vid att en lunch kostar 15:-, hur man går över gatan utan att bli överkörd, vid att äta nudelsoppa (pho) på en liten pall av plast rätt på trottoarer och att alltid vara smutsig. Hanoi, och särskild old quarter, är en otroligt häftig stad och gav mig en rivstart in i backpackerlivet och storstadens tempo. Efter att första chocken lagd sig kom jag att börja älska Vietnam. Men Hanoi föredras, trots allt,
i lagom mängd. 
